Äggstockscancer

Äggstockscancer är den sjunde vanligaste cancerformen bland kvinnor och enbart i de sju största marknaderna i världen (USA, de fem största länderna i Europa och Japan), tillkommer över 65 000 nya fall av äggstockscancer årligen.

På grund av att sjukdomen är svårupptäckt diagnostiseras de flesta fallen av äggstockscancer i ett sent skede; cirka 65% av diagnostiserade fall är i stadium III-IV. Vid diagnos i stadium lll-lV är sannolikheten till överlevnad fem år cirka 30 procent.

Standardbehandlingen baseras i första linjen på kirurgi, följt av behandling med kemoterapi, exempelvis platinum-föreningar. Kemoterapin syftar till att orsaka skador på cancercellernas DNA och därigenom reducera eller fördröja cancertumörens tillväxt. Ett av de största hindren för effektiv behandling av äggstockscancer är dock att cancercellerna utvecklar en förmåga att reparera den DNA skada som kemoterapin orsaker och därigenom utvecklas en resistens mot behandlingen: cirka 70% av alla patienter får ett återfall inom tre år.

Vid ett återfall bestäms den fortsatta behandlingsregimen utifrån hur kraftig resistensen mot platinum bedöms vara. Om patienten fortfarande bedöms vara mottaglig för platinum-behandling provas detta vanligtvis på nytt. Oftast sätts kombinationsbehandlingar in. Om patienten bedöms vara platinum-resistent sätts andra behandlingar in. För varje återfall minskar sannolikheten för att nästa behandling skall ge effekt och det finns därmed ett stort medicinskt behov av att öka mottagligheten för platinum-baserad kemoterapi, vilket är målet för behandling med rugocrixan.
Även om konkurrensen inom området är hög, bedömer Kancera att det finns en klar positionering för rugocrixan i andra-tredje linjen i patienter som fortfarande bedöms vara mottagliga för platinum-terapi.