Hjärtinfarkt

I Europa sker det årligen cirka 3.8 miljoner dödsfall som är relaterade till hjärta-kärlsjukdomar (kardiovaskulära sjukdomar), vilket motsvarar cirka 40% av samtliga dödsorsaker.

I USA dör cirka 940,000 per år på grund av en hjärt-kärlsjukdom. Genom införande av mer effektiva behandlingar under de senaste decennierna har dödligheten minskat, men trots detta är kardiovaskulär sjukdom fortfarande den vanligaste orsaken till överdödlighet globalt.

Det finns olika former av kardiovaskulär sjukdom. En form är när sjukdomstillståndet orsakas av syrebrist, så kallad ischemisk hjärtsjukdom. Den allvarligaste och mest akuta formen av ischemisk hjärtsjukdom är hjärtinfarkt, vilket i dagligt tal kallas för hjärtattack. En hjärtinfarkt innebär att det bildas en blodpropp i hjärtats kranskärl som förhindrar blodflödet i kranskärlet vilket leder till syrebrist. Hjärtinfarkt delas vidare in i ST-höjningsinfarkt (STEMI) och icke-höjningshjärtinfarkt (NSTEMI) utifrån om blodproppen blockerar kranskärlet helt eller delvist. STEMI är den allvarligaste formen av hjärtinfarkt, då kranskärlet är helt blockerat av en blodpropp. STEMI ger upphov till starka bröstsmärtor och är ett akut tillstånd som kräver omedelbart medicinskt omhändertagande.

Behandling av STEMI

Standardterapin vid akut behandling av patienter som drabbas av STEMI är att genomföra ett kranskärlsingrepp i kombination med smärtlindrande och blodförtunnande läkemedel. Kranskärlsingrepp benämns i dagligt tal för ballongsprängning och innebär att man via en kateter för in en tunn metalltråd genom det blockerade kranskärlet. Metalltråden är täckt med en ballong som kan expandera och därmed vidga det blockerade kranskärlet. För att säkerställa att kranskärlet förblir öppet är ballongen täckt av ett metallnät, så kallat stent som behåller sin form efter att ballongen förs bort. Syftet med ingreppet är att återställa syresättningen av kranskärlet, en så kallad reperfusion.

Stort medicinskt behov inom STEMI

Kranskärlsingrepp introducerades i behandlingen av STEMI för cirka trettio år sedan och har, tillsammans med införandet av mer effektiva läkemedel bidragit till att överlevnaden ökat markant. Totts detta är risken för så kallade allvarliga kardiovaskulära händelser (död, hjärtsvikt, ny hjärtinfarkt eller stroke) fortfarande hög: inom 12 månader efter kranskärlsingrepp är risken för död cirka 10%, hjärtsvikt cirka 9% och en ny hjärtinfarkt 10%. Det medicinska behovet av mer effektiv behandling av STEMI patienter är därför mycket stort.

Ischemi-reperfusionsskada

Kranskärlsingrepp på STEMI-patienter är oftast ett framgångsrikt ingrepp där blodtillförseln till hjärtvävnaden återställs snabbt. Detta kallas reperfusion men paradoxalt nog kan ingreppet i sig leda till en hjärtvävnadsskada när blodtillförsel återupprättas efter en period av syrebrist. Detta fenomen, som kallas för ischemi-reperfusionsskada, är vanligt förekommande i samband med kranskärlsingrepp och är kopplat till en inflammationsreaktion där vissa specifika immunceller som bl.a. uttrycker fraktalkin är involverade.

Hjärtmuskelblödningar

Kliniska studier har påvisat att ischemi-reperfusionskada efter kranskärlsingrepp är vanligt och kan leda till en hjärtvävnadsskada på mikrovaskulär nivå. Graden av hjärtvävnadsskada vid STEMI indelas i en fyrgradig skala. Den allvarligaste graden (grad 4) innebär att den inre väggen av ett kärl (endotelet) skadas och röda blodkroppar tar sig in i hjärtmuskelvävnaden, något som benämns hjärtmuskelblödning. Hjärtmuskelblödningar leder till en försämrad läkningsprocess i hjärtvävnaden och är starkt förknippat med ökad risk för död, hjärtsvikt eller en ny hjärtinfarkt. Det finns idag inget godkänt läkemedel för att förebygga eller minska risken för hjärtmuskelblödningar.

Fraktalkin och ischemireperfusionsskada

Personer med kardiovaskulär sjukdom har högre nivåer av fraktalkin jämfört med friska. Hos personer med STEMI stiger fraktalkinnivåerna snabbt efter ett kranskärlsingrepp, vilket är kopplat till en ökad risk för reperfusionsskada och kardiovaskulära utfall (död, hjärtsvikt och hjärtinfarkt).